I utrikespolitiken har Finland blivit en skenhelig domare
Finlands långvariga utrikespolitiska tänkesätt härstammar från president Urho Kekkonens tid. Kekkonen och hans tid saknar jag inte. Men jag saknar tanken att Finland i utrikespolitiken inte borde vara domare – utan läkare.
Finlands linje har förändrats. Vi är inte längre läkare, trots att vårt Nato-medlemskap till och med skulle möjliggöra en starkare sådan roll. I stället har vi valt att bli en skenhelig domare: en som i festtalen fördömer stater som inte respekterar internationell rätt och mänskliga rättigheter – och som själv bryr sig om dem bara när det passar.
Den omänskliga invandringspolitik som förs av Petteri Orpos (Saml) och Riikka Purras (Sannf) regering är ett kapitel för sig. När Sannfinländarna bjöds in till regeringsförhandlingarna visste vi att värderingarna skulle reas ut. Men vi visste inte att precis allt skulle släppas igenom – till och med en undantagslag som står i strid med EU-rätten, de mänskliga rättigheterna, internationella avtal och Finlands grundlag. Man vågar inte försvara rättsstaten om det finns minsta risk att någon kallar ens handlande ofosterländskt.
Detta trots att just att stå upp för rättsstaten – i varje läge – är äkta patriotism. Det är att försvara Finland. Få ledande politiker vågade eller ville säga det högt i fjol. Det är lika tyst nu. I stället har vi fått ett narrativ där Finlands säkerhet sägs bero på avvisningslagen. Det är en skamlig lögn.
Partiernas och politikernas ovilja eller oförmåga att försvara rättsstaten var både en besvikelse – och en överraskning. En överraskning därför att Finland helt riktigt och konsekvent både har fördömt och motverkat Rysslands brutala agerande – Putins anfallskrig, hans krigsbrott och hans odemokratiska politik – genom ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina. Finland har också varit tufft mot Viktor Orbán och Ungern. Vi har försvarat EU:s rättsstatsprincip – men inte hemma hos oss själva.
Och samtidigt: tystnaden om Gaza och Palestina är bedövande. Det kommer en tid då dagens politiker måste fråga sig: varför gjorde vi så lite? Varför gjorde vi inget tidigare? Regeringen är lamslagen – av sitt minsta regeringsparti. President Alexander Stubb har sagt att Finland kommer att erkänna staten Palestina ”när tiden är mogen”. Men när är tiden mogen – om inte nu?
Finland kan fortfarande välja att vara läkare. Vi kan upphäva avvisningslagen. Vi kan sluta låtsas att Finland försvaras bäst genom att bryta internationella avtal. Vi kan frysa vapenhandeln med Israel, som misstänks för folkmord i Gaza. Vi kan erkänna staten Palestina. Det är möjligt – om vi börjar leva som vi talar.
Finlands säkerhet kräver inte att vi fortsätter som skenhelig domare. Vi vinner inget på att stå på fel sida av historien.
Dimitri Qvintus
ordförande i Finlands Svenska Socialdemokrater och partistyrelsemedlem i SDP.
Insändaren har publicerats i Helsingin Sanomat 3.6.2025